Tänker i bland att vi var så orolig den 6 september när vi fick åka till Uppsala och de inte hade givit oss något hopp att Jim skulle överleva och var så nervös i helikoptern och glad jag var hes så jag inte kunde prata för gick runt i huvudet på mig och hoppades att denna gången ska barnet klara sig för skulle inte klara att förlora ett tredje. Sedan fick vi prata med Rickard från Neo och han var underbar och förklara att det inte är någon fara att vi ska förlora barnet för jag var ju i vecka 26+6 så de klarar barn i den veckan och det var en sådan lättnad för oss. De avvakta fram tills på onsdag då jag fick en blödning igen så då bestämde de sig för ett akut kejsarsnitt. Jim föddes 8 september 22:28 och han hade fötterna nedåt och fick se en lite skymt av honom innan de tog in honom i ett annat rum för att göra ren honom och lägga honom i kuvös. Micke fick vara med inne i rummet. Sedan när de kom med honom i kuvösen fick jag ta i honom o det kändes helt underbart och vi var så lyckliga över vårat mirakel. Han är ett litet underverk. Har varit med om en del vi var hemma i 2 veckor och då fick vi åka till Göteborg där de operera honom mot dubbla ljumskbråck plus ett vatten bråck. Sedan det tråkiga var när han förlora sin mormor den 3 jan och han fick vara med på Mormors begravning och han sa farväl av henne på sitt sätt.
Jim väger i dag 7180 gram och är 58 cm lång. Så han har växt bra.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar